Ja, nu har jag precis fyllt i två formulär via datan som är tills imorgon då jag ska till Capio och träffa en ny psykolog som ska bedöma om jag har social fobi och eller asperger. Social fobi har jag diagnostiserat mig själv med, så det skulle jag inte alls bli förvånad över. Även klaustrofobi har jag gett mig själv. De andra diagnoserna har jag däremot fått av psykolog, depression och PTSD.

Men med allt som man har varit med om i livet så är det kanske inte så konstigt heller att man eventuellt har så mycket olika diagnoser. 

Jag har kommit på ännu fler saker som jag har råkat ut för, som jag helt ärligt hade glömt bort. Det var när min mamma var på intervju hos psykologen för min ADD-utredning som hon berättade lite och då kom jag ihåg allt.

Jag är så nervös inför imorgon, inte för svar på formulären utan för att sitta instängd i ett litet rum med en ny psykolog. Även om det är en kvinna så känns det inte alls bra. En fråga i formuläret var om man tycker att det är jobbigt att prata med chefer/högre uppsatta. Det är ett av mina största problem, jag får panikångestattack direkt och måste ta lugnande. Det dumma är att jag inte vill ta det även om jag har det med mig. Så nu har jag redan börjat oroa mig för hur det ska gå när min sjukskrivning är slut i början på mars. Då ska jag på möte med f-kassan, chefen och nån från kommun.

Får panik bara jag tänker på det och då är det ändå nästan 2 månader kvar.

Varför skadade han mig så som han gjorde?

Varför har han förstört hela mitt liv?

Varför?

Jag vill bara kunna leva "normalt". Inte vara rädd för att gå ut med tanken på att jag kan träffa på någon som vill skada mig. Jag vågar inte prata med folk för dom kanske dömer mig för att jag är som jag är. Jag kan inte sova ordentligt på nätterna, då börjar jag tänka istället. Jag blir rädd när jag är hemma ensam på kvällarna, måste sänka volymen på tv:n så jag hör om det skulle vara någon utanför min dörr. Jag klarar inte att vara där det är mycket folk, jag kan inte åka buss/tunnelbana.

Han har verkligen förstört mig och även om jag försöker varje dag att kämpa mot detta så är det bara så jobbigt.

Snart ska jag påbörja en bearbetning, "exponera". Då ska jag sitta med min manliga psykolog och vad jag har förstått så ska jag återberätta allt som har hänt, allt som han gjorde mot mig. Detta är jag riktigt nervös för