Gastric Bypass, tr&auml;ning och kost

16 september 2016 09:23

Hej..
Oj vad gripande berättelse, jag grät när jag läste din blogg. Jag har också varit i ett förhållande där jag utsattes för tortyr. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag skäms fortfarande för det som har hänt och en del olika val som jag har gjort i mitt liv mm. Men kom ihåg att du är ett offer och du kommer att vinna det här. Jag vann kampen om mig själv, åtminstone delvis. Det är 12 år sen jag lämnade han som misshandlade och torterade mig, men fortfarande har jag bekymmer med mig själv. Jag tänker dock aldrig ge upp. Jag vet och förstår att du är rädd på så många olika sätt, det är jag också. Men du har modet att skriva om det i din blogg, det har inte jag. Jag beundrar dig sååå otroligt mycket för ditt mod och din styrka. Jag skulle gärna vilja få kontakt med dig eftersom att jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Snälla om du orkar, vågar och vill så lämna gärna en kommentar i min blogg, men det är bara om du själv vill. Jag förstår dig och tycker du är fantastisk.

Sköt om dig.

Mvh/ Carrie

16 september 2016 16:53

Hej!
Vad roligt att du skrev till mig. Jag skäms också fortfarande för det som hänt, det är en kamp varje dag nästan...

Jag gillar speciellt det du skrev att du aldrig tänker ge upp. Helt rätt!!

Det här är min första blogg någonsin så jag vet ingenting om hur det går till eller hur man gör. Jag bara skriver det jag känner. Det var väldigt svårt att skriva om det som hände eftersom det är så många år sedan, men har försökt komma ihåg så gott det gick.

Tanken som jag hade med bloggen var att om den kunde hjälpa en person att bli starkare eller inse att det faktiskt finns flera som blivit riktigt illa behandlade så skulle jag bli glad att jag kunnat hjälpa till lite på vägen.

Du får mer än gärna skriva igen, jag fattar som sagt inte hur man gör.... URL...

Stort tack för det du skrev, det betyder väldigt mycket
Med vänlig hälsning //

21 september 2016 14:55

Hej igen :-).
Ååh vad roligt att du svarade på det jag skrev. Jag följer din blogg och läser vart enda inlägg. Du skriver att du har bloggen för att hjälpa andra, det gör du verkligen med din blogg tycker jag. Den är så ärlig, stark och när du skriver och delar med dig så känner jag en enorm styrka inom mig och tacksamhet för att både du och jag har tagit oss genom allting och överlevt, vi har såklart fått våra bekymmer pga det vi varit med om men samtidigt har vi en enorm styrka inom oss som bevisar att man klarar av mer än man tror. Så genom det så är vi redan vinnare, nu ska vi bara lära oss att leva som vanligt igen :-).

Jag har ett ganska bra liv nu på landet med sambo och 2 barn men det har inte varit någon lätt resa för mig att ta mig dit jag är idag. Fortfarande har jag inget fast jobb mm. Jag kan gärna berätta lite mer personligt om du vågar lita på mig och med tiden ge mig din fb eller mejl. Men det är sånt vi kan ta längre fram om det känns bra för oss då också. Den första kontakten är jag alltid lite försiktig med, men jag beundrar dig och ser mig själv väldigt mycket i dig.

Tack för att du finns :-). Stort tack till dig med... Stor Kram
Mvh// Carrie

27 september 2016 11:07

Hej =)

Kul att du följer bloggen, det gör att det känns ännu viktigare då att skriva inlägg och dela med mig av händelser, tankar, rädslor....

Ja, vi som har tagit oss igenom något sånt här är väldigt starka, det är inte många som klarar att komma tillbaka efter att ha varit längst nere på botten. Även om det som du skriver, vissa svårigheter fortfarande med tex jobb så har vi ändå kommit väldigt långt och det ska vi vara stolta över.

Härligt att höra att du har sambo och 2 barn, jag förstår att det inte har varit lätt alltid.

Själv så är jag i ett förhållande med en man (Sebastian) sedan 7 månader tillbaka men det är det allra bästa förhållandet jag någonsin har haft. Och det gör att jag blir rädd, jag är inte van vid att ha någon som bryr sig om mig, som tänker på mig i första hand.....

Men det är också sånt jag lär mig sakta med tiden. Nu har jag också kommit så långt så jag har tänkt ut vad jag skulle kunna tänka mig att jobba med, det trodde jag aldrig skulle hända igen. Så vi tar oss framåt!

Jag är precis som du med att vara försiktig i början innan jag känner någon, men nu med bloggen så känner jag att jag måste vara öppen för att kunna hjälpa och dela med mig av verkligheten, inte förfina den eller så. Däremot så har jag svårt för att gå ut med namn och mer info om mig själv, men det kanske kommer med tiden.

Tack för allt du skriver, det känns bra att veta att det finns en person som läser och följer bloggen.

Kram // =)

27 september 2016 12:26

Tack själv :-).

Eftersom att vi har varit med om liknande händelser och båda har farit så fruktansvärt illa av det vi varit med om så känner jag att det hjälper att läsa din blogg. Jag har ju inte berättat om något sånt i min blogg men igår tog jag modet till mig och skrev lite mer om mitt liv från förr. Inte mycket men lite. Ta inte det här fel men jag mår bra av att läsa din blogg där du berättar så ärligt om det du varit med om, det får mig att våga berätta om en del saker jag har varit med om.

Så att jag kanske kommer att berätta mer om det jag varit med om är helt och hållet din förtjänst och det ska du ha stort tack för. Jag vet inte om du har läst min blogg, men plötsligt vågar jag berätta, det kommer sakta men säkert och jag kommer nog inte att berätta precis allt, det går inte att göra det känns det som, inte just nu åtminstone, men kanske med tiden.

Jag har inte heller gått ut med mitt riktiga namn i bloggen, det vill jag inte göra. Däremot så har jag gått ut med mitt smeknamn, Carrie. Jag har också valt att inte göra min blogg så stor utan det är några stycken som jag känner som har min bloggadress. Sen att hela världen kan läsa den det är helt okej för mig, alla vet ju inte vem jag är.

Sköt om dig och fortsätt skriv. Men tiden kanske vi kan bli vänner, jag tror det är bra att han en vän som varit med om liknande saker som man själv har eftersom att man förstår varandra på ett helt annat sätt, man kan hjälpa och stötta varandra på ett annat sätt då. Tack för att du finns :-).

//Kram

10 oktober 2016 11:42

Hej igen =)

Här har det varit fullt upp, jag opererades för en vecka sedan och sedan jag kom hem har jag åkt fram och tillbaka till sjukhuset med katten istället. Men nu verkar allt ha lugnat ner sig, äntligen.

Det är bara kul att höra att du mår bra av att läsa min blogg, den är till för mig som terapi men allra helst att kunna hjälpa någon annan som har det eller har haft det svårt. Bara få veta att man inte är ensam om det, det hjälpte mig mycket när min terapeut berättade vad hon varit med om. Då kände jag att jag vill ge tillbaka på något sätt. Kul att det uppskattas!

Roligt att höra också att du börjat skriva lite om det i din blogg, det är ett jättestort och bra steg. Det första jag gjorde var att skriva ut nästan som en bok om mig själv, jag fick ihop 30 sidor, dataskrivet, och sedan efter det började jag skriva här.

För mig så är det bara en person som jag känner som har adressen till min blogg, det är pojkvännen. Känns bra att han får veta vad jag tänker vissa dagar eftersom han vill hjälpa mig allt han kan. Hoppas verkligen att du har samma stöd hemifrån, jag är ganska säker på att du har det och det är nåt vi ska vara stolta över.

Jag hoppas att vi kan bli vänner med tiden, håller med dig att det är bra att ha en vän som varit med om nåt liknande. Ingen annan kan någonsin förstå helt.

Ha det jättebra tills vi hörs igen =)

Kram på dig

16 oktober 2016 21:29

Hejsan :-).

Hur känner du dig nu efter operationen?.
Hoppas du står ut med att inte få äta vanlig mat, jag tycker du kämpar på bra, själv skulle jag bli tokig.

Jag läste om din kisse, jag hoppas verkligen att kissen får vara frisk nu. Jag har en katt som är 5 år, hon heter Sky. Jag vet inte om du läser min blogg men det finns bilder på henne i den :-).

Du gav mig lust att dela med mig i bloggen, senast idag skrev jag ett inlägg om det jag varit med om. Det är verkligen skönt att få skriva av sig i sin blogg och kunna hjälpa andra, jag har fått en del positiv respons.

Jag vill gärna vara din vän.

Ha det så jättebra nu :-).

Stor kram/ Carrie.

29 oktober 2016 22:13

Hej ?
Jag som hade tänkt svara snabbare till dig den här gången....

Jag mår bra efter operation, var jobbigt och gjorde ont första veckan efter men sen har det inte varit några problem. Deppade väl ihop lite mot slutet av soppveckorna, då var det inte roligt längre. Sen ska det vara puré men jag äter vanlig mat som jag tuggar och tuggar ?

Nästa vecka får jag börja äta normalt, då blir det mycket frukt och grönsaker. Det har jag saknat mest.

Kissen mår bra igen, tror att det var stressrelaterat och att han märkte att jag inte mådde bra när jag kom hem från sjukhuset.

Jag läser inte din blogg men ska börja göra det. Ska leta upp den imorgon ?

Hoppas allt är bra med dig/er

Kram

25 november 2016 12:49

Hej :-).

Det är absolut ingen fara. Kul att höra att du mår bra efter operationen. Inte konstigt om du blev deppad i slutet av soppveckorna, det måste har varit jättetufft för dig.

Djuren känner verkligen av hur man mår. Skönt att kissen mår bra igen. Du kämpar på otroligt bra trots att det är tufft för dig, men det här kommer du att fixa. Även om jag inte känner dig ännu så ska du veta att jag tror på dig och känslan jag får är att du inte ger upp, kanske ger du upp för stunden vilket är helt ok, så länge du fortsätter kämpa.

Det är så många gånger som jag har tänkt att det inte går, men så går det endå.

Sköt om dig vännen :-).
KRAM