Nu har utredningar för asberger och ADD påbörjats och den psykologen sa att det inte var några diagnoser jag har, utan det är traumat som jag har varit med om som har ändrat mig som person helt och hållet. Vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag ville gärna få någon diagnos så man kan få medicin men samtidigt så ville jag ju inte ha diagnos. Men det är jobbigt och veta att det är det som jag har varit med om som har skrämt mig

så otroligt mycket    

Jag har även fått träffa en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med lite olika hjälpmedel eftersom jag har så svårt för att påbörja något. Det är inga problem att planera, det är bara roligt. Men sen så fastnar jag i soffan och orkar inte bry mig om det som behöver göras. Hatar att mitt liv ser ut så, men jag orkar verkligen inte längre. Så det ska bli spännande att se om hans hjälpmedel jag ska få fungerar. Så ska jag även få börja i en hälsogrupp, det ska bli roligt.

Så har jag den jobbigaste bearbetningen kvar som vi inte ens har påbörjat.

Exponeringen....       

Sist jag var till min läkare på Capio upptäcktes det att jag ätit för hög dos av Voxra. Jag äter maxdosen, men har sedan början på december tagit det dubbla. Inte konstigt att man varit väldigt nere vissa dagar. Skönt i alla fall att det inte var någon farlig tablett att ta för mycket av. Hade svagare dos tidigare och då tog jag två tabletter, nu med stark dos är det bara en tablett. Men hon sa att det är många som glömmer det och att det inte var någon fara.

Idag är en sån dag då jag suttit i soffan hela dagen, spelat lite Super Mario, ätit, och tittat på tv. Inte en lampa tänd så nu börjar det bli riktigt mörkt. Men när man har den där känslan att man inte bryr sig.....

Kan inte heller säga att jag är trött, vill så gärna göra något.

Nej, nu får jag sluta klaga   

Ja, nu har jag precis fyllt i två formulär via datan som är tills imorgon då jag ska till Capio och träffa en ny psykolog som ska bedöma om jag har social fobi och eller asperger. Social fobi har jag diagnostiserat mig själv med, så det skulle jag inte alls bli förvånad över. Även klaustrofobi har jag gett mig själv. De andra diagnoserna har jag däremot fått av psykolog, depression och PTSD.

Men med allt som man har varit med om i livet så är det kanske inte så konstigt heller att man eventuellt har så mycket olika diagnoser. 

Jag har kommit på ännu fler saker som jag har råkat ut för, som jag helt ärligt hade glömt bort. Det var när min mamma var på intervju hos psykologen för min ADD-utredning som hon berättade lite och då kom jag ihåg allt.

Jag är så nervös inför imorgon, inte för svar på formulären utan för att sitta instängd i ett litet rum med en ny psykolog. Även om det är en kvinna så känns det inte alls bra. En fråga i formuläret var om man tycker att det är jobbigt att prata med chefer/högre uppsatta. Det är ett av mina största problem, jag får panikångestattack direkt och måste ta lugnande. Det dumma är att jag inte vill ta det även om jag har det med mig. Så nu har jag redan börjat oroa mig för hur det ska gå när min sjukskrivning är slut i början på mars. Då ska jag på möte med f-kassan, chefen och nån från kommun.

Får panik bara jag tänker på det och då är det ändå nästan 2 månader kvar.

Varför skadade han mig så som han gjorde?

Varför har han förstört hela mitt liv?

Varför?

Jag vill bara kunna leva "normalt". Inte vara rädd för att gå ut med tanken på att jag kan träffa på någon som vill skada mig. Jag vågar inte prata med folk för dom kanske dömer mig för att jag är som jag är. Jag kan inte sova ordentligt på nätterna, då börjar jag tänka istället. Jag blir rädd när jag är hemma ensam på kvällarna, måste sänka volymen på tv:n så jag hör om det skulle vara någon utanför min dörr. Jag klarar inte att vara där det är mycket folk, jag kan inte åka buss/tunnelbana.

Han har verkligen förstört mig och även om jag försöker varje dag att kämpa mot detta så är det bara så jobbigt.

Snart ska jag påbörja en bearbetning, "exponera". Då ska jag sitta med min manliga psykolog och vad jag har förstått så ska jag återberätta allt som har hänt, allt som han gjorde mot mig. Detta är jag riktigt nervös för

Imorgon är en dag jag har väntat länge på. Då ska jag till Capio och förhoppningsvis få svar på utredningen som jag har gjort, nämligen ADD. På ett sätt hoppas jag att det är ett positivt svar att jag faktiskt har det, för det skulle förklara att jag är så förvirrad och glömsk.

Men samtidigt, vill man ha en diagnos? Jag kanske är förvirrad och glömsk pga mina andra diagnoser, ptsd, depression, klaustrofobi och social fobi. Plus alla mediciner jag äter varje dag.

Just nu vet jag ingenting, hur skulle det bli OM jag har ADD? Ändras mitt liv på något sätt?

Blir det ännu mera medicin? Finns det någon annan hjälp man kan få? I så fall, vad för hjälp?

Ja, frågorna är många, men det är bara att vänta tills imorgon   

Idag är det 101 dagar sedan jag gjorde min gastric bypass operation och jag mår så mycket bättre nu. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det har hjälpt mig till ett bättre mående även om jag fortfarande har svårigheter i vardagen rent psykiskt. Jag har alltid haft små delmål på 5 kg för att jag själv ska känna mig nöjd. I morse ställde jag mig på vågen och sedan jag gjorde denna underbara operation så har jag gått ner 26,9 kg          

Det betyder att jag har bara 1,1 kg kvar att gå ner till mitt största mål på länge. Motivationen ökar för varje dag som går, men känner fortfarande inte av att jag är hungrig. Men samtidigt så är ju det en del av att göra detta. Nu har jag börjat äta lite bättre, eller oftare, lite mer som man ska göra eter ett sånt här ingrepp.

Det är fortfarande många kilon kvar till drömvikten, den är bara en dröm fortfarande. Men skulle jag gå ner 25-35 kg till så är jag mer än nöjd med det. För mig spelar det inte längre så stor roll vad siffrorna på vågen säger längre utan det som har blivit det allra viktigaste är att jag ska känna mig nöjd och bekväm med den kropp jag har   

Roligast är ändå när jag upptäckte att jag var tvungen att köpa nya byxor för jag fick dra upp dom hela tiden. Blev inte bara 1 storlek mindre, utan 2 och den känslan är svår att beskriva. I övrigt sitter tröjor och linnen mycket bättre nu än innan så klart, men vissa av dom börjar se alldeses för stora ut. Till våren blir det en stor shoppingrunda, ser fram emot det. Då ska jag även klippa mig kort har jag bestämt, jag klippte mig nu innan nyår, men inte mycket. Har fortfarande axellångt hår. Nåt mer som blivit större är skorna, det känns jättekonstigt nu när jag har dom på mig, så det blir nya skor också. Kommer bli en helt annan person på alla sätt. Ska bli spännande!

Frukt, grönsaker och hårt bröd kan jag nästan leva på känns det som. Finns inget som är godare än det. Viss mat har jag svårt för, som ris och vanlig spagetti. Men nu har jag en matsedel som jag ska följa och så ska jag försöka bli bättre på att träna här hemma, jag har ju en crosstrainer som jag använder men inte alls tillräckligt. Jag saknar att vara ute och gå, men det är så kallt ute och tråkigt väder. Är det inte mörkt dygnet runt så regnar det, snöar eller är storm.

Men allt känns bra och det är ovant men underbart. Jag skäms inte längre när jag ska visa mig ute bland folk, det är roligare (och lättare), att prova kläder i butikerna och bara den känslan av att veta att jag har gått ner nästan hälften av det jag vill, på bara 101 dagar   

Jag gillar julen, har alltid gjort och kommer alltid att göra!

Finns inget mysigare än att sitta inbäddad under en filt och titta på film medan det snöar ute, eller att baka pepparkakor och julgodis och ha julmusik på i bakgrunden. Få ta fram pyntet och klä granen, det lyser upp så fint ute och jag brukar alltid känna mig lite gladare. Tycker om att ge bort julklappar, har bara så svårt för att veta vad man ska köpa.

Det enda jag inte alls tycker om med julen, är maten och glögg. Julskinka har jag aldrig ätit, inte ens som liten, sill är jag inte så förtjust i, Janssons frestelse äter jag inte.....

Men julen är så härlig, folk blir oftast lite gladare och trevligare. Självklart finns det ju dom som blir stressade och ännu mer irriterade än vanligt, men så är det väl alltid.

Idag har jag varit på Ikea och köpt ett soffbord. Trodde att dom skulle ha mycket julpynt, men blev faktiskt besviken. Åkte in på Rusta sedan och köpte det jag behövde/ville ha...

Fram tills för några år sedan så firade jag jul med mina föräldrar och min morbror och hans familj, men när min kusins barn även blivit stora så bestämdes det att vi skulle fira själva. Tråkigt på ett sätt, men samtidigt väldigt skönt.

Då jag inte har några syskon och ingen annan släkting som vi firar med så blir det bara jag och mina föräldrar.

Men även om det bara är vi tre så är det så härligt. Dessutom fyller ju min pappa år på julafton så det har vi alltid firat lite speciellt pga det.

Det jag saknar är att fira med barn, se glädjen i deras ögon och vara med om den långa väntan på att tomten ska komma och allt som hör till. Något som jag/vi aldrig missar är såklart Kalles Jul, det är ett måste, även om man kan varenda avsnitt utantill så är det lika mysigt varje år.

Jag börjar känna mig gladare, mera avslappnad än jag varit på länge. Det börjar nästan kännas bra igen, vissa dagar är fortfarande jobbiga, men den största delen tycker jag är bra. Jag har i flera års tid sagt att "Nästa år är mitt år", men nu känns det som att det faktiskt kan bli så. Det är min tur att få må bra och få det jag vill ha i livet.

Jag har börjat skriva på min bok igen, haft ett långt uppehåll men nu har jag börjat om från början för att ändra namn, platser och händelser. Ingen bok som kommer att ges ut, utan skriver för min egen skull. Jättebra terapi!

Nu hoppade precis katten upp och la sig över mina armar, så jag får avsluta detta inlägg nu

Idag var jag och träffade läkaren på capio. Jag har varit nervös över det mötet hela veckan eftersom jag oroat mig angående min sjukskrivning.

Men det var en självklarhet för henne att förlänga den, med tanke på den bearbetning jag ska genomgå med min psykolog när han är tillbaka från semestern.

Så när jag åkt därifrån, med sällskap av min mamma, så åkte vi för att jag funderat på att klippa mig. Har inte varit hos frissan på 1,5 år ?

Så det slutade med att jag fick en tid, precis där och då...
Blev alltså en klippning mycket fortare än jag tänkt...

Men jag blev såååå nöjd!!!!

Imorgon ska jag, om jag orkar, baka småkakor som ska säljas på en julmarknad ????

VILL HA MAT

Nu har jag levt på flytande kost i en vecka, har en vecka kvar.

Sen ska jag börja äta puré och det ser jag fram emot.

Helt galet att man kan längta efter sån mat, självklart vill jag ha riktig mat hellre,

men puré låter jättegott för mig.

Så nu ska jag göra allt för att få tiden att gå en vecka till och så ska jag även ta bort stygnen

nästa vecka.

Idag är jag hungrig, sugen på allt. Även sånt som jag inte var förtjust i innan operation som chips, kokt potatis, kokt fisk....

Bara en vecka kvar så får jag äta puré i två veckor innan det är dags för mat på riktigt.

Undrar vad jag ska göra som första rätt, det kommer att vara något som är snällt mot magen vet jag, men finns ju ganska mycket som är det

FULLT UPP

Nu har det varit mycket senaste veckan   

Operation tisdag 4 oktober, åkte hem dagen efter.

Väl hemma så fick jag jättebra hjälp av bästa killen   

På torsdagen märkte vi att katten inte hade kissat något. Så det slutade med att jag ringde till Bagarmossen Djurklinik och det var bara att åka in med katten. Akut, eller som dom sa; Omedelbums.

Väl där kände dom att blåsan var stor och hård så det blev inskrivning för honom. Fick hämta hem honom dagen efter, men senare samma dag var vi tillbaka för nästa inskrivning.

Han stannade lika länge/kort den här gången, jag hämtade honom nu i lördags. Han är en helt annan katt än senaste dagarna. Nu är han som vanligt och det är väldigt skönt, blir ju lite orolig eftersom han är ändå 10 år.....

Så idag är första dagen på en vecka som jag bara kan ta det lugnt känns det som.

Längtar tills jag får äta mat igen, eller bara tills jag får äta puré. Nu är det 2:a veckan med flytande kost och det går bra men det är ju inte roligt. Jag har till och med skrivit upp en massa olika maträtter så ska jag göra ett matschema för varje vecka och bli bättre på att planera. Fram tills nu har det varit mat som går snabbt att laga, men nu ska det bli roligt att fixa mat. Har annars aldrig tyckt om att laga mat.