Nu har utredningar för asberger och ADD påbörjats och den psykologen sa att det inte var några diagnoser jag har, utan det är traumat som jag har varit med om som har ändrat mig som person helt och hållet. Vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag ville gärna få någon diagnos så man kan få medicin men samtidigt så ville jag ju inte ha diagnos. Men det är jobbigt och veta att det är det som jag har varit med om som har skrämt mig

så otroligt mycket    

Jag har även fått träffa en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med lite olika hjälpmedel eftersom jag har så svårt för att påbörja något. Det är inga problem att planera, det är bara roligt. Men sen så fastnar jag i soffan och orkar inte bry mig om det som behöver göras. Hatar att mitt liv ser ut så, men jag orkar verkligen inte längre. Så det ska bli spännande att se om hans hjälpmedel jag ska få fungerar. Så ska jag även få börja i en hälsogrupp, det ska bli roligt.

Så har jag den jobbigaste bearbetningen kvar som vi inte ens har påbörjat.

Exponeringen....       

Sist jag var till min läkare på Capio upptäcktes det att jag ätit för hög dos av Voxra. Jag äter maxdosen, men har sedan början på december tagit det dubbla. Inte konstigt att man varit väldigt nere vissa dagar. Skönt i alla fall att det inte var någon farlig tablett att ta för mycket av. Hade svagare dos tidigare och då tog jag två tabletter, nu med stark dos är det bara en tablett. Men hon sa att det är många som glömmer det och att det inte var någon fara.

Idag är en sån dag då jag suttit i soffan hela dagen, spelat lite Super Mario, ätit, och tittat på tv. Inte en lampa tänd så nu börjar det bli riktigt mörkt. Men när man har den där känslan att man inte bryr sig.....

Kan inte heller säga att jag är trött, vill så gärna göra något.

Nej, nu får jag sluta klaga