HUR ALLT BÖRJADE

Ett långt inlägg, men ändå kort sammanfattat

Från det att jag var 21-28 år var ett riktigt helvete för mig. Det var de värsta åren i mitt liv, detta var 2001-2008. Då var jag i ett förhållande med en man som jag här enbart kommer kalla X. Under alla dessa år så hann vi bo tillsammans de första 2 åren, sedan var det omständigheterna som gjorde att vi flyttade isär.

Efter ett år tillsammans var vi kollegor i samma butik och då såg jag det som en fördel. Men samtidigt så betydde det att vi träffades nästan dygnet runt. Varje dag.

Men allt gick bra under det första året.

X blev chef och det var strax därefter allt började. Vi flyttade som sagt isär och då fick han en extranyckel hem till mig  eftersom jag ville att han skulle känna sig som hemma där och vi hade pratat tidigare om att han skulle flytta in när det passade.

En dag när X hade varit hemma hos mig såg jag att han hade glömt att logg ut från sin mail. Min magkänsla sa att det var någonting fel, jag kunde inte avgöra vad, men något var det. Jag hade aldrig tidigare gjort det jag nu skulle göra, anser att man inte har rätt till det heller. Men ändå gjorde jag det, jag tittade igenom hans mail.

Det var då jag upptäckte det, han hade kontakt med en annan tjej. Dom hade skrivit väldigt intima saker till varandra och hon hade skickat extremt lättklädda bilder på sig själv. Jag fick en chock och bara stirrade tomt framför mig. Mannen som aldrig skulle kunna såra mig.

Hur? Varför? Vem? Frågorna var många och jag kunde inte förstå det. Fortfarande i chock skrev jag ut alla mail dom hade skrivit till varandra för att ha som bevis om han skulle neka. Därefter började jag lägga märke till att han flirtade med andra tjejer, helt öppet och framför mig. Anledningen till att jag inte lämnade honom var dels för att han var min första riktiga kärlek, men även för att jag hoppades att det inte skulle vara sant med den tjejen och allt flirtande med andra.

Men när han var hemma hos mig nästa gång så var jag väldigt kall mot honom och det kunde han inte acceptera. Det slutade med att jag kastade alla papper framför honom och då, när han såg alla deras brev till varandra, blev han så arg på mig för att jag snokat och inte litat på honom.

Han frågade ändå VAR jag hade fått tag på dom och HUR jag hade fått tag på dom. Sedan gick han. Nästa dag ringde han och var "normal" igen. Precis som att inget hade hänt. Jag tänkte att ok, ett misstag kan jag förlåta, men aldrig mer. Sen hände det.

En dag när jag stod i köket hörde jag ytterdörren låsas upp och öppnas. Jag förstod att det var han så jag gick till hallen för att möta honom. Han sa ingenting, var helt svart i ögonen och blicken var så kall och hård. Han stängde dörren efter sig och därefter gick han fram till mig. Jag blev rädd men innan jag hann säga eller göra något så slog han mig i ansiktet. Det gjorde så ont, kändes som att kinden brann.

Direkt efter det sa han bara lugnt att han hade sjukanmält mig i 3 dagar för att jag skulle få ta det lite lugnt.

Om jag bara visste vad dessa 3 dagar skulle innebära.

Jag hölls inlåst i min egen lägenhet och blev slagen, våldtagen, spottad på, dragen i håret, tvingad till oralsex tills jag spydde. De gånger jag försökte ta mig till en telefon eller ytterdörr så slog han mig ännu hårdare än annars. Detta skedde dygnet runt, när jag somnat på kvällen så kunde han väcka mig genom att slå mig, eller på natten om han kände för det. Jag blev helt övertygad om att han skulle slå ihjäl mig innan han var nöjd. Det var inget han sa, men för mig kändes det verkligen så. Den sista dagen lyckades jag ta mig in i badrummet med en telefon. Jag ringde automatiskt till mina föräldrar som jag visste skulle kunna vara hemma hos mig på bara några minuter. Det samtalet var jobbigt, jag kunde inte få fram något. Min mamma fick fråga ut mig om vad som hänt och när hon visste att han slagit mig la hon genast på sedan var dom hos mig strax därefter. Medan jag väntade på att dom skulle komma, stod jag i ett halvmörkt badrum, höll i mig i handfatet, gungade sakta fram och tillbaka.

Den enda tanken jag hade var; "Du klarar det här, du klarar det här...."

När jag hörde att föräldrarna kom gick jag ut ur badrummet, pappa sprang fram till X beredd att slå till honom. Men det gjorde han inte eftersom han har den spärren. Istället skrek han och skällde ut X medan mamma stod och höll om mig.

Hela jag skakade, jag grät och kände mig äntligen trygg och lättad. Efter det att X hade gått såg jag att han tagit med sig min mobil men det struntade jag i då. Den natten sov jag hos föräldrarna eftersom dom inte vågade låta mig vara själv och jag vågade inte vara ensam. Men eftersom jag ville skydda mina föräldrar så berättade jag aldrig vad som hade hänt på riktigt, dels för att jag ville inte såra dom, men även för att jag skämdes. Dagen efter när jag var hemma så ringde X hem till mig.

Han frågade om vi kunde träffas så han kunde lämna tillbaka min telefon och be om ursäkt. Jag gick med på att träffas ute så det gjorde vi. Han lämnade tillbaka telefon och bad om ursäkt. Sedan försökte han klappa mig på kinden, men då ryggade jag tillbaka. Han frågade om jag var rädd för honom, men eftersom jag inte vågade säga att jag var livrädd för han, så sa jag bara att det är inte dig jag är rädd för, det är din hand.

Han ville att vi skulle fortsätta vara tillsammans och jag minns att jag funderade på det medan vi stod där ute. Tankarna for i huvudet på mig, vad händer om jag säger nej, slår han ihjäl mig då?

Vad händer om jag säger ja, är jag fast i ett dåligt förhållande som jag aldrig kan ta mig ur?

Så vi fortsatte vårat förhållande tillsammans eftersom jag var mest rädd för att bli ihjälslagen än att vara i ett dåligt förhållande. Vi bodde fortfrande isär, han kom ibland hem till mig, åt mat, sov på soffan och sedan åkte han hem. Jag fick inte längre vara ute själv och inte träffa kompisar. Så det var jag och mina föräldrar och han ringde till mig hela tiden för att kolla vart jag var, när jag skulle vara hemma igen.

Det hände till och med att han dök upp oväntat på den plats jag sagt att jag var på för att kolla så det stämde. Så nu var det inte fysisk misshandel längre, nu var det psykiskt som han tryckte ner mig.

Tills en dag, han hade varit på semester till sitt hemland i en månad och när han varit tillbaka i Sverige i en vecka så ringde han till mig. Då hade vi träffats under den veckan och jag hämtade honom från flygplatsen också. Men då ringde han och berättade att han hade gift sig under semestern.

Vi två hade då varit tillsammans i 7 år. Jag slängde på luren och blev så ledsen, arg, förbannad, men samtidigt lättad. Nu var det över. Från den dagen han ringde så förföljde han mig i nästan 2 månader, lämnade blommor och brev, ringde på telefon, ringde på ytterdörren, stod och tittade in i min lägenhet från parkeringen

för att kunna se mig......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har utredningar för asberger och ADD påbörjats och den psykologen sa att det inte var några diagnoser jag har, utan det är traumat som jag har varit med om som har ändrat mig som person helt och hållet. Vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag...

    Ja, nu har jag precis fyllt i två formulär via datan som är tills imorgon då jag ska till Capio och träffa en ny psykolog som ska bedöma om jag har social fobi och eller asperger. Social fobi har jag diagnostiserat mig själv med, så det skull...

    Imorgon är en dag jag har väntat länge på. Då ska jag till Capio och förhoppningsvis få svar på utredningen som jag har gjort, nämligen ADD. På ett sätt hoppas jag att det är ett positivt svar att jag faktiskt har det, för det skulle förklara...

Idag är det 101 dagar sedan jag gjorde min gastric bypass operation och jag mår så mycket bättre nu. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det har hjälpt mig till ett bättre mående även om jag fortfarande har svårigheter i vardagen rent psykiskt. Jag...

Jag gillar julen, har alltid gjort och kommer alltid att göra! Finns inget mysigare än att sitta inbäddad under en filt och titta på film medan det snöar ute, eller att baka pepparkakor och julgodis och ha julmusik på i bakgrunden. Få ta fram pynte...