RÄDSLAN

Kom i kontakt med samma läkare som tidigare och nu sjukskrev han mig längre, om jag minns rätt så var det en månad och sedan skulle jag komma tillbaka till honom på återbesök för att se hur jag mådde då. Men den nya medicinen fungerade bra, jag kände mig lite bättre. Vissa dagar hade jag fortfarande väldigt svårt att ens gå upp ur sängen, de enda gångerna jag gjorde det var för att mata katten. Sedan gick jag tillbaka igen, drog täcket över huvudet och ville bara försvinna och vakna upp när allt var bra igen. Eller bara fly undan allt och alla, flytta långt härifrån till en plats där ingen kände mig och jag inte behövde vara rädd för att träffa på X igen. Han bor nämligen ganska nära där jag bor. Är en bilresa på 20 minuter och där finns det ett större centrum där jag har sett honom några år efter han hade gift sig.

Värsta gången satt jag och mina föräldrar och åt, då såg jag att han gick till kassan för att beställa. Jag kunde inte längre äta, tappade matlusten helt, grät och skakade och blev illamående direkt när jag såg honom. Jag blev helt svettig och andades väldigt tungt och ansträngt eller inte alls. Jag fick en riktig panikångest attack. Han såg mig och jag kunde inte släppa blicken från honom eftersom jag ville hela tiden veta vart han befann sig.
Så vi hade ögonkontakt från det att han gick in mot restaurangen tills han skulle beställa. Han gick väldigt sakta också och det var ännu läskigare. Sedan när han köpt sin dricka gick han runt några bord istället för att bara vända sig om med ryggen mot mig. Så då gick han på sidan om där vi satt och hela tiden hade vi ögonkontakt. Sedan gick han ut mot parkeringen med sin fru och deras två barn.....

Efter den här dagen blev jag väldigt rädd för att vara ute själv, även om det var på centrum eller mataffären här hemma.

Jag blev beroende av min mamma och hon åkte med mig för att stötta och hjälpa mig så gott hon kunde. Vissa dagar var det hon som "drog med mig ut" för att jag inte bara skulle vara hemma och inte göra någonting.

Vid återbesöket berättade jag det här för läkaren och sa att jag inte alls mådde bra för tillfället. Han såg det på mig och frågade om jag hade tankar på att skada mig själv på något sätt. Men det hade jag aldrig, var bara ibland jag önskade att jag kunde försvinna och komma tillbaka igen. Nu sjukskrev han mig i tre månader och då fick jag även fler tider hos KBT-terapeuten under dessa månader. Så det kändes bra, då kändes det som att det kaske skulle kunna bli bättre igen om det fick ta sin tid bara utan stress eller oro för jobbet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har utredningar för asberger och ADD påbörjats och den psykologen sa att det inte var några diagnoser jag har, utan det är traumat som jag har varit med om som har ändrat mig som person helt och hållet. Vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag...

    Ja, nu har jag precis fyllt i två formulär via datan som är tills imorgon då jag ska till Capio och träffa en ny psykolog som ska bedöma om jag har social fobi och eller asperger. Social fobi har jag diagnostiserat mig själv med, så det skull...

    Imorgon är en dag jag har väntat länge på. Då ska jag till Capio och förhoppningsvis få svar på utredningen som jag har gjort, nämligen ADD. På ett sätt hoppas jag att det är ett positivt svar att jag faktiskt har det, för det skulle förklara...

Idag är det 101 dagar sedan jag gjorde min gastric bypass operation och jag mår så mycket bättre nu. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det har hjälpt mig till ett bättre mående även om jag fortfarande har svårigheter i vardagen rent psykiskt. Jag...

Jag gillar julen, har alltid gjort och kommer alltid att göra! Finns inget mysigare än att sitta inbäddad under en filt och titta på film medan det snöar ute, eller att baka pepparkakor och julgodis och ha julmusik på i bakgrunden. Få ta fram pynte...